Att vara visselblåsare innebär att man uppmärksammar allmänheten, journalister eller myndigheter på olika typer av missförhållanden inom organisationer man annars förväntas vara lojal mot. Detta betyder att man i någon mening begår ett slags förräderi mot personer eller organisationer. Uppenbarligen kan denna typ av handlingar vara av stor betydelse och bidra till att förbättra samhället på många sätt. Men var drar man gränsen mellan rättfärdigt visselblåsande och rent omoraliskt förräderi? Den är inte alltid så klar som man skulle önska. Att avslöja hemligheter är ofta ett tveeggat svärd och kan orsaka nya problem likväl som att avslöja befintliga.

En av de mest betydelsefulla visselblåsarna någonsin

Daniel Ellsberg är namnet på visselblåsaren som i någon mening kan sägas ha avslutat Vietnamkriget. Han lade fram de så kallade Pentagondokumenten för New York Times, som sedermera publicerade det hemligstämplade materialet. Historiker anser att avslöjandena som följde hade stor negativ inverkan på Vietnamkrigets popularitet bland den amerikanska befolkningen. Den stora etiska frågan är då om Ellsberg bör bestraffas för att ha brutit mot hemligstämplingen. Svaret varierar sannolikt om den svarande är för eller emot Vietnamkriget. Att han bröt mot lagen är det ingen tvekan om – men var det värt det? Nyligen gav amerikanska myndigheter 188 miljoner kronor som belöning till en visselblåsare. Han avslöjade saker om privata, snarare än statliga, aktörer och bröt mot kontrakt snarare än lagar.

Svår etisk gränsdragning

Många skulle säga att gärningar som de Ellsberg begick må ha lett till viktiga avslöjanden, men likväl kan få farliga konsekvenser i längden. Att han blir hyllad som hjälte kan komma att normalisera att statsanställda bryter mot viktig sekretess, bara för att de personligen anser att någon politisk skandal föreligger. Men har de som individer rätt att avgöra det? Och vad händer om det avslöjade materialet ger fienden fördelar och leder till skadade nationella intressen? Sådana avvägningar blir i regel lättare när avslöjandena rör privata företag och organisationer. Då blir skadorna ofta rent ekonomiska, eller PR-mässiga. Bortsett, naturligtvis, från eventuella åtal som följer på lagbrott.