Visselblåsare spelar en avgörande roll för att avslöja missförhållanden och säkerställa transparens i samhället. Skyddet för dessa individer varierar dock mellan länder, även inom Norden. Denna artikel jämför Sveriges visselblåsarskydd med andra nordiska länders, med fokus på EU:s visselblåsardirektiv och nationella särdrag.
Grunden: EU:s visselblåsardirektiv
EU:s visselblåsardirektiv, formellt känt som direktiv (EU) 2019/1937, utgör grunden för visselblåsarskyddet i de nordiska EU-länderna: Sverige, Danmark och Finland. Direktivets syfte är att skydda personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten. Enligt direktivet måste alla organisationer, både offentliga och privata, med 50 eller fler anställda, inrätta interna rapporteringskanaler. Visselblåsare ska också skyddas mot alla former av repressalier. Sverige har, liksom övriga medlemsländer, anpassat sin lagstiftning för att möta kraven i direktivet.
Sveriges Lag om Visselblåsarskydd
Sverige och Danmark var bland de första länderna i EU att implementera direktivet, vilket placerar dem i framkant i Norden inom området. Den svenska Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden trädde i kraft den 17 december 2021. Denna lag ersätter tidigare lagstiftning och stärker skyddet för visselblåsare avsevärt. Den går längre än EU-direktivets minimikrav på flera punkter. Exempelvis omfattas även mindre kommuner av kravet på interna rapporteringskanaler. Dessutom gäller det svenska skyddet vid rapportering av missförhållanden där det finns ett ”allmänintresse”, vilket sträcker sig bortom enbart brott mot EU-rätten.
Vad innebär ”allmänintresse”?
Kravet på ”allmänintresse” i den svenska lagen innebär att det inte enbart handlar om att rapportera brott mot EU-lagstiftningen. Det kan även handla om allvarliga missförhållanden som påverkar samhället i stort, även om de inte direkt bryter mot en specifik EU-lag. Exempel på detta kan vara allvarliga miljöbrott, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, eller stora brister i säkerheten på en arbetsplats som riskerar att skada allmänheten. Syftet med lagen är att underlätta rapportering av sådant som bör komma till allmänhetens kännedom.
Olika Sätt att Rapportera
Både den svenska lagstiftningen och EU-direktivet betonar vikten av interna rapporteringskanaler. Företag och organisationer förväntas erbjuda säkra och konfidentiella sätt för anställda att rapportera missförhållanden internt. Svenska visselblåsare har också möjlighet att vända sig till externa myndigheter, och i undantagsfall, direkt till media om de interna och externa kanalerna inte fungerar, eller om det finns en omedelbar fara.
Skydd mot negativa konsekvenser
En central del i både EU-direktivet och den svenska lagen är skyddet mot repressalier. Arbetsgivare får inte vidta negativa åtgärder mot en person på grund av att denne har rapporterat om missförhållanden. Detta skydd är omfattande och inkluderar en rad åtgärder. Det kan handla om uppenbara åtgärder som uppsägning, avskedande eller degradering. Men det kan också handla om mer subtila former av repressalier, som utfrysning, förändrade arbetsuppgifter till det sämre, utebliven löneförhöjning eller obefogade varningar. Visselblåsarskyddet i Sverige är utformat för att vara brett och effektivt.
Skillnader i Norden
Även om de nordiska länderna delar grundläggande principer för visselblåsarskydd, finns det skillnader i hur de har implementerat EU-direktivet. Detta gäller bland annat utformningen av rapporteringskanalerna. I Sverige och Finland finns ett tydligt krav på att det ska vara möjligt att rapportera både skriftligt, muntligt och vid ett fysiskt möte. I Danmark finns liknande krav, men det är något otydligare om organisationer kan välja att enbart acceptera en viss typ av rapportering. En annan skillnad rör möjligheten till anonym rapportering. I Sverige rekommenderas starkt att organisationer möjliggör anonyma rapporter, medan det i Danmark och Finland är upp till varje organisation att avgöra.
Företag och Rapporteringssystem
Den svenska lagen har specifika regler för hur visselblåsningssystem ska hanteras inom koncerner. Internationella koncerner som verkar i Sverige kan använda gemensamma system, men varje enskild enhet med minst 50 anställda måste ha ett eget internt rapporteringssystem. Större koncerner, med 250 anställda eller fler, får dock inte dela sina interna system med andra enheter. Detta skiljer sig från den offentliga sektorn, där delning är tillåten. Det är viktigt att notera att implementeringen och detaljerna kan variera mellan de nordiska länderna, beroende på nationella lagar och företagsstrukturer.
Norge och Finland
Norge, som inte är medlem i EU, är inte direkt bundet av EU:s visselblåsardirektiv. Trots detta är frågan om visselblåsarskydd högst relevant även i Norge, och landet har visat intresse för att anpassa sig till EU-standarder på området. Det pågår diskussioner om hur ett starkt visselblåsarskydd kan utformas i norsk lagstiftning. Arbetsmiljöverket i Sverige har dessutom fått i uppdrag att inrätta ett kontrollorgan. Detta organ ska säkerställa att 30 svenska myndigheter har rutiner och organ för att hantera visselblåsare. Finland, å andra sidan, var inledningsvis långsammare än Sverige och Danmark med att implementera direktivet. Finland beskrevs som det nordiska land som ”hängde efter” i processen, men har nu implementerat lagstiftning.
Kvarstående Utmaningar och Framtidsperspektiv
Även om Sverige har tagit stora steg för att stärka visselblåsarskyddet, finns det fortfarande utmaningar. En viktig fråga är att säkerställa att lagen efterlevs i praktiken och att skapa en organisationskultur som aktivt uppmuntrar till rapportering av missförhållanden. Frågor kring anonymitet och skydd mot även subtila former av repressalier är centrala. Den nya lagen är ett betydande steg framåt, men det krävs fortsatt arbete för att säkerställa ett fullgott skydd.
Framtida trender
Framtiden för visselblåsarskydd i Norden präglas av en strävan efter ökad harmonisering och stärkta skyddsmekanismer. En trend är ökat fokus på digitala verktyg och säkra rapporteringskanaler. Utvecklingen inom EU, med potentiella uppdateringar av direktivet, kommer också att påverka de nordiska ländernas lagstiftning. En annan viktig utveckling är ökad medvetenhet om visselblåsningens betydelse i samhället, vilket kan leda till starkare skydd och ökat stöd för de som vågar rapportera.
Avslutning
EU:s visselblåsardirektiv har lagt grunden för ett starkare visselblåsarskydd i Norden, men det finns utrymme för nationella anpassningar och förbättringar. Sveriges implementering av direktivet är ambitiös och ger ett relativt brett skydd. Samtidigt visar jämförelsen mellan de nordiska länderna att det finns skillnader i implementeringstakt och specifika lösningar. För organisationer som är verksamma i Norden är det viktigt att vara medveten om dessa skillnader. Ett effektivt visselblåsarskydd handlar inte enbart om lagstiftning, utan också om att främja en kultur av öppenhet, ansvarstagande och mod.